Det går snabbt, att kastas mellan hopp och förtvivlan. Från att se möjligheter tog mörkret över mig igår. Allt blev bara mörkare och mörkare, mer och mera hopplöst. Hur ska jag kunna något? Garderober blir det iaf inte den här veckan. Har ingen ork Eller ens möjlighet att få kroppen att lyda. Hjärnan ser till att jag får en massa hjärnspöken som inte går att mota bort. Det behövs så lite, så lite för att jag ska gå igång. Ett tidigare samtal, ett sms. Jag är inte tillräckligt stark för att ta till strategier, de strategier som jag får lära mig att mota bort tankarna. Det är svårt, det här med kroppens behov och hjärnans makt. låter jag hjärnan ta över? Hjärnan tar kommandot, vilket gör att jag inte orkar gå på yogan och knappt gå ut. Det krävs en stor nästan fysisk ansträngning att gå ut ur lägenheten just nu. jag klara knappt av att utföra det jag måste, allt görs i sista stund. Idag är måsten att träffa min läkare.
Jag vet inte vad som hänt dig. Det låter som stress, känner igen din beskrivning.
Det finns inga måsten Carina.
Hittade en fin hoppfull blogg. Vill dela den med dig, men vet att det kan bli för mycket. Så jag litar på att du gör det som passar för dig. Läs, när och om du har lust. Hoppa över om det passar för dig.
http://komtillbaka.blogspot.se/
Jag vet hur svårt det är att orka. Känner ingen mig så väl.
Du är ok, när du har kraft och livslust. Du är lika ok, när mörkret lägger sig. Du är alltid ok. Varje ögonblick och varje upplevelse du har är en del av Din resa. Oavsett ljus eller mörker.
Varm kram från Mela