V A R F Ö R ? ? ?

Undrar varför kroppen reagerar som den gör? Vad finns i kroppen som jag inte förstår? Varför blir jag sååå otroligt trött? Varför lägger hjärnan ned? Varför kommer alla "spök-tankar"?
 
Solen sken idag! Hurra för solen! Viljan att gå ut och gå en rask promenad infann sig. Bara efter tre minuter ute blev benen tunga, orken bara försvann och jag blev orolig att jag inte skulle orka ta mig hem igen. Då infann sig, det där "ge-dig-inte" fenomenet, så det blev en promenad så efter en timme var jag hemma igen. Bra, av mig.... när jag egentligen bara ville lägga mig ned och strunta i allt.
 
Tillbaka till dessa tankar, orostankar om när jag ska börja jobba, hur ska det bli, ska jag orka, vad kommer att bli skillnad mot det som var jag förut?
Orostankar kring vänskaper och familj. Kan vänner ta mig som den jag kommer att bli? Den som jag förändras mot? Den som jag är nu? Med väldigt lite ork och glädje. Orkar inte fortsätta samtal, orkar inte avsluta påbörjade projekt.... just, just nu är det så! Ringa för att kolla felet på diskmaskinen, orka gå till tvättstugan, ringa en elektriker för att prata om nya dragningar i lägenheten, köpa nya golv till sovrummen, köpa skjutdörrar, köpa ny skiva till köksbänken, flytta kylskåp..... min lista kan bli hur lång som helst. Bra dagar börjar jag på något litet och skriver upp alla idéer och sedan tog orken slut....outhärdligt! Ibland.... accepterar jag att det är så det är just precis nu! Och tills jag blir frisk... och kan gå till jobbet. Fixa mina kontor så att det blir mitt oxå! Lära känna mina fina kollegor som ... just kollegor som drivs mot samma mål! ÅHH, så jag längtar!
Jag fick en inbjudan till en fortbildning som PREP ledare och i ett svagt ögonblick...så... JA... jag vill in i sammanhang igen! I mina sammanhang, där jag ÄR någon! Men så insåg jag.... nej, nej, det funkar inte... det är för tidigt att hamna i sammanhang. Känslan var... nej, jag kommer att få gå ut från "Sensus möte" innan utbildningsdagen är klar. Så sorgligt... jag vill ju! Men inser att det faktiskt är en kompetens! Ja, det är en kompetens, faktiskt en kompetens att inse att...... -Nej, tyvärr. Inte den här utbildningsdagen. Lycka till och ha en inspirerande och rolig dag! (För det skulle jag haft!)
 
Fast just nu känner jag mig lika ensam och vill bli lämnad i fred som min älskade pojke är på bilden här ovan!
1 Britta skriven

Du Är inte ensam!
Du Är Du!
Du Är fantastisk!
DU
Måste inte göra en massa för att Duga!
Inte göra - bara vara!
Lyssna på Kroppen! Orkar den inte promenera, lägg ner! Våra kroppar är fantastiska, smartare än våra hjärnor! Jag lovar, det blir bättre men Du blir aldrig den samma, utan bättre :) kram och man lär sig sitt nya liv sakta men säkert

Svar: Jo, du har rätt! Och jag försöker göra, det kroppen säger! Även fast det är tungt! Det är svårt det där... att bara vara .... våga lita på att det bär! Övar, och åter övar! Försöker att låta saker och ting ta lite mera tid. Tack för kommentarer, ger mig mera att fundera över! Kram
Carina Norlén

3 Britta skriven

Okej, ingen kommentar... du har långt kvar :(

Svar: Jo, det kommer en kommentar... men idag tog det längre tid... sovit, sovit och var tillslut på yoga! Rehabiliteringsyoga.... fokus här och nu! Känna i kroppen.... ska lära mig! Kram å sov gott!
Carina Norlén

2 Mela skriven

Du är som du ska. Liksom jag. Och alla andra. Jag tänker att för mig ligger styrkan i att klara av att leva i nuet. Min kropp vill vara nu, men skallen är mest i framtid eller dåtid. Kanske så för dig med? Kram <3

Svar: Ja, så var det .. och är, ofta! Mycket i dåtid, panik över framtid och hur den ska bli... så jag glömmer bort här och nu! kram!
Carina Norlén

Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: