Jag jobbar tokmycket just nu. Det är inte bra, varken för hälsan eller relationer. Elna ruttnar och åt upp mina föräldrars mattor, tuggar i sig brev och vill busa i hundraåttio.
Jag är trött och är faktiskt rätt arg, men det beror nog på att orken tryter.
Jag har förmånen att vara närvarande vid församlingens retreater, sjukhuskyrkan hade sin terminsretreat i lördag. Fantastiskt att möta människor i det lugnet som kommer i och med att man väljer tystnad och att lyssna inåt. Vad säger min kropp och själ till mig? Vad vill den förmedla?
Förmån att få pyssla omkring de som väljer att vara med på retreaterna. Helt fantastiskt! Det ger mig också tid att få grotta ned mig i texter, bibelord, psalmer för att försöka förmedla vad Gud vill säga oss. Jag är ju rätt enkel, mitt språk är enkelt så jag hoppas att det ska ge någon fortsatt tanke till någon. Mycket handlar om att acceptera, hitta sin väg till en egen tro, att veta att Jesus alltid följer dig. Du blir inte lämnad ensam om du vill ha följeslagare.
Reflektion är viktigt, så viktigt att hinna tänka i flera nivåer. Då krävs det tid, lugn i själen.
