Ja, en tanke tänkte jag....
Nu är jag tillbaka! Så känns det, och nu var det länge sedan jag dippade! Känner mig stark och hoppfull. Hjärnan fungerar, även med många bollar i luften. Är så tacksam, att vara "vanlig" igen, men medveten om att välja och säga nej. Tusan så skönt!
Men, är faktiskt också glad över erfarenheten, att inte vara som vanligt. Att få dagen att fungera fast jag inte orkade någonting. Glad att mina barn,föräldrar och vänner stod ut. Ja, och såklart min arbetsgivare. Hårt att ha anställt en människa som inte jobbar... Jag ville, men kunde inte. Nu gör jag så gott jag kan. En hel del händer... För sån är jag ju! Hittar möjligheter, pratar med folk, vrider och vänder på det jag möter och hör. Vad behöver människor? Hur kan kyrkan möta människors längtan? Kan kyrkan möta människors längtan? Jag tror det, måste bara våga!
Jag pallar att ha ett liv efter jobbet! Fantastiskt!!!
Älskar livet min hund, Micke, barnen, föräldrar, vänner och jobbet. Har värsta turen!
Vilken lycka att ha fina människor omkring mig ❤️