Ny dag och nya möjligheter, heter det! Och ja, med en positiv livssyn så det så. Men när sömnen inte infinner sig, blir natten lång. Idag använde jag min diakonidräkt för första gången sedan vigningen. Mötte syföreningen en kort stund, för mig att öva att klä mig och agera som diakon. Orken räckte till de tjugo minuter jag träffade dem och det kanske, kanske var det som spökade under natten. Kanske fanns det en oro, hur det skulle gå, hur jag skulle orka. Det gick bra! Jag längtar tills jag kan börja arbeta igen. Tid till reflektion har dagen lärt mig, tid för samtal, tid för dialog. Att lyssna innan svaret kommer. Återkommer till söndagens text om att älska sig själv, för att kunna älska andra!
