Så var det julafton och firat stillsamt med mat, klappar, tv och samtal.
Önskar att orken och hoppet fanns. Just nu har jag ingen ork för någonting..... det är som om ruschbanan går nedåt igen. Orkar inte med många människor i taget, det där positiva, glada.... "Inga bekymmer finns här" minen... Svaret är -ja, det är bra... I en sjungande ton....usch... Usch, usch.... Åhhh vill ju bara må bra.... Bara vara som jag var, orkar inte med min förändring, att tänka på mig själv, sätta gränser.... Jag klara ju ändå inte av det! Blir bara trött, ledsen, orkeslös.... Klarar inte av konsekvensen av upptäckten...upptäckterna.... Väljer ensamhet, orkar inte leta vänner som ska orka med en deppig Carina.... Och som ofta låtsas....jag vet inget längre.....vem är jag? Hur ska orken komma tillbaka?