Rädslor.... Det är nog vårt största hot mot välbefinnande. Rädsla att inte duga, rädsla att vara för mycket, rädsla att vara för lite, rädsla att vara för sjuk, rädsla att vara en dålig mamma, rädsla att vara en dålig vän, rädsla att inte kunna lyssna, rädsla att säga ifrån....det finns så många rädslor! Och när det handlar om psykisk ohälsa blir det ännu läskigare. Det är ingenting man vill hamna i, hamna i skamfacket där man måste omvärdera sitt liv. Vilka val man- JAG gör. Vad rör det om? Både bland nära, bekanta och obekanta. Jag väljer att skriva om hur jag känner, öppet, eftersom jag är övertygad om att det vi vågar prata om gör att "spökena" dör. Det blir inte lika skrämmande. Jag är övertygad om att det behövs mera kunskap kring psykisk ohälsa! (H)järnkoll med alla ambassadörer är ett bevis för det! Jag är tacksam att jag fick vara med under första året och utbilda ambassadörer. Det gav mig ytterligare insikt och insikten där jag är nu, att mera kunskap måste ut i Sverige och omvärlden. Vi är inte lata, korkade.... Sjuka ja, och de flesta av oss blir friska och arbetsföra. Vi måste bara lyssna, lyssna på våra kroppar och hjärnor! Jag gör i min takt och det handlar inte om lathet, det handlar om den kunskap jag missat.... Lyssna på mig själv, min kropp! Jesus sa att vi måste älska oss själva innan vi kan älska andra! På riktigt!!! Jag är kristen och jag vill vara kristen, mera genuin och nära. Jag försöker..... Lyssna och närvaro, tillit är en annan känsla som kommer till mig! Tillit, tillit, tillit..... Men det är svårt!
En rädsla kan också vara när man vandrar... I Alperna nära ett stup.....