Så var det snart slut på den här natten och snart dags för tvättid i tvättstugan. Tur att det finns Candy crusch.... Och att det är begränsat hur mycket man kan spela. En mitt i natten tanke som kom var om jag konsumerar människor...... Vill så mycket, träffa så många, umgås, samtala..... Bokar tider och så.... Nej, det orkade jag inte. Det som är gott är att jag faktiskt lyssnar på min kropp trots att tanken är, men, nej.... Jag kan ju inte avboka, det jag lovat har jag lovat! Med konsumtion menar jag nog alla de många kontakterna, goda vänner, bekanta, barnens vänner, gamla arbetskamrater, kollegor som jag samarbetat med, fd grannar, grannar, nya kollegor, är önskan att få träffa alla, för att höra hur det är med livet just nu! Vad är normalt? Vad är inte normalt? Jag älskar människor! De är förunderliga, vi är förunderliga! Det är fantastiskt att få följa en annan människa resa, även om det är ack, så lite, så liten del av henne.
En annan fundering är behovet av bekräftelse. Det här är uppenbarligen ett sätt att få bekräftelse, jag finns, jag existerar! Det är tydlig i det samhälle vi lever i. Syns jag, finns jag! MEN det var faktiskt inte min grundläggande tanke med bloggen från början. Det var två orsaker, 1. Lära mig mediet 2. Terapi, beskriva vad och jag känner just nu! För att kunna använda mig av ord och fotografier. Ord, för att jag blev sugen att skriva mera efter det kapitel jag gjorde för Erstas räkning i en bok om barn, det var roligt, spännande vad och hur man kan använda ord! Bilder, för vad ska jag använda alla dessa tusentals och åter tusentals bilder jag har tagit genom åren? Jo, illustrationer till min egen text. Kanske kan jag utveckla det ännu mera!
Så ni älskade människor! Några av er kanske hamnar här och det är av kärlek! Antingen att du blev rackarns fin på just den här bilden eller bara att du betyder oändligt mycket för mig! Och hamnar du inte här, gör inte att du betyder mindre i mitt liv!
