Så hamnade jag på en kölista, hoppas på en tid för röntgen innan 21 maj. Nu har jag gjort vad jag kan.
Idag tar det kraft att tänka, att orka, att vara... Besluta mig för vad som är bäst för mig. Här och nu! Vad som blir bra, för att jag ska orka leva MITT liv. All hänsyn, gör mig hänsynslös.....
Återkommer till påskens text.... Hur kan JAG ha och få den totala tilliten? Tilliten att Gud vill mitt liv, och ger jag bara ett tydligare, säkrare JA..... Så blir det bra! Men hur får jag och kan jag leva mitt liv? Utan förklaringar och tillstånd?
