Det är kallt nu, väldigt skönt när det knastrar under fötterna. jag och Elna är ute på långa promenader minst en och en halv timme. Ibland hittar vi någon vovvekompis att leka med ibland blir det bara vi två som busar och tränar på inkallning, namnet mm. Duktig vovve men den här matten måste få ordning på sig att öva allt. Vi har ju fått läxa.
Vi har haft en fin helg. Julafton med barn, bror med familj hos mina föräldrar. Sedan egen tid, mycket tid att tänka, vara och som sagt promenera.
Igår blev det en spontan kväll. Elna fick vara i nykvarns hos Annika så att jag kunde åka med Martina till Åkersstyckebruk och se Alex spela match. Tyvärr blev det en förlust, men för mig spelar det ingen roll... Fick lite tid med Martina.
Snabba bud och så blev det utgång. Vovvevakten följde med och tre andra. Underbart med spontanta saker. Älskar när det inte blir för mycket betänketid, då hinner man känna efter för mycket!
Kul kväll med mycket dans, träffade gamla vänner, några nya. Några hann jag pratade med andra bara ett hej å en kram.
Jag har kommit i en ny fas. Efter det svarta, svarta i november är det verkligen mycket bättre. Jag är glad att medicinen fasats ut, på ett lyckat sätt. Jag är glad att jag vågade stå ut, att jag inte började ta medicinen igen. Mörkret besegrade inte mig den här gången,heller. Nästa gång det händer borde det vara lättare att komma upp ur hålet.
Det är både bra och dåligt att vara ensam så mycket. Tid att tänka, att sörja det som gått förlorat. Börja tänka på nystart och vad det kan innebära. Är iaf inte orolig nu. En sak i taget, det är vad jag lör mig av Elna. Fokus på en sak i taget, se det lilla, undersöka och upptäcka.
Det blir bra, det blir annorlunda. Det blir något annat.
Är lugn nu.
