En ro infann sig efter fredagens begravning och minnesgudstjänst. Jag var med på begravningen, var tvungen att få delta i gudstjänsten, höra orden, vara med i bönen ... Finnas i kyrkan, nära, nära Gud. Just där och då var det viktigt!
Jag fick ro... lugnet kom, som en stilla bris som svepte och sveper över mig.
Det känns som om orken kommer tillbaka. Lite, lite i taget. November är över och december med ljus i fönster och på borden gör allt lite lättare.
Vårt liv här på jorden kanske inte mer komplicerat än att vi ska uppfylla vårt kvot av barn och vara tacksamma för det liv vi har. Låter krasst men just nu får det vara det. Jag har mina barn, min vovve, ett boende, mat på bordet och faktiskt ett arbete att komma tillbaka till. Vad mera kan jag begära? Räcker väl så eller? Finns det annat som livet ska fyllas med?
Carina vill du göra frågorna till påståenden utifrån dig själv? Det här räcker. Det här räcker inte.
Och:
Jag vill fylla livet med...
Mela: ja, jag tycker att det räcker med back to basic just nu. Göra långsamt, inte planera hela tiden. Lämna lite mellanrum mellan alla mina aktiviteter som jag snabbt skapar. Jag vill fylla mitt liv med god nattsömn, en resa med familjen, samtal kring middagsbordet, musik, film, hundar, och mest av allt just nu så vill jag kunna känna mina känslomässiga behov. Hur ska jag någonsin veta vad jag behöver om jag inte ens får en impuls?
Från trött mela, lördagskväll ❤️😊