Reflekterande dagar.
Idag blev jag välkomnad tillbaka till det här livet.
Ja, jag är tillbaka. Kanske inte såsom tidigare men dock.... Skärpan är tillbaka. Tanken är tillbaka. Orkar inte lika mycket blir snabbt trött, men jag är tillbaka. Trött blir man ju även efter en längre tids semester.... Kanske inte bästa jämförelsen men något åt det hållet.
Måste lyssna och göra det min kropp och hjärna tycker är okej.
Så tack, tack alla ni som stått ut! Orkat med mig i min miserabla oengagemang.... Tack för pepp, trots att jag inte orkat med att ge tillbaka.
Nu kommer nästa fas, fortsätta "lagra" ork, säkert blir det dippar igen men utan medicin blir det iaf jag och bara jag som ska tillfriskna. Jag är glad över medicinen, den gjorde så att jag överlevde de här nästan två åren. Utan den så vet jag inte vad som hänt. Tacksam för läkare och kurator som stöttat på olika sätt. Diakoner som kommit till undsättning när det varit riktigt jävligt. Vänner och familj. Barnen som städat, lagat mat, handlat.... När det inte gått.
Jag tänker inte hamna här igen, jag ska vara vaksam och inte glömma. Men, det kan bli så här igen om jag inte är vaksam på hur min kropp mår. Inte tro att jag kan ta igen vila senare, det kommer inte att gå. Våga säga nej, när jag inte orkar. Prioritera och vara ute mycket. Elna hjälper till med att vara ute. En valp som faktiskt blir mer och mer rumsren, väldigt skönt.
Reflektionen handlar om att jag faktiskt mår bättre, att jag börjar tänka framåt.
#(H)järnkolls bild. Klok text, vill dela med mig å bara säga tack, för att du stod ut.