Nu har jag arbetstränat under veckan som gått. Två ynka timmar på måndag och torsdag och en timme vardera under tisdag och onsdag. Dag ett gick som en dans, härligt att vara tillbaka i ett sammanhang. Men svårt att komma iväg på morgonen, ja, morgon och morgon.... tjugo i tio skulle jag vara på jobbet. Förr var det förmiddagsfikats tid. Det tog tid att göra mig iordning och bara att komma i skjortan och de känslor som sattes igång då, var intressant.
Dag två bestod av ett läkarbesök med resultat, fortsatt sjukskrivning till valborg. Min fina, fina läkare uppmuntrade mig i mina försök till avgränsningar, att jag går till arbetet och utmanar mig lite lagom på olika sätt. Det viktiga är att jag lyssnar på min kropp.
Mina diakonkollegor hade möte så jag fick träffa dem allihopa. Kändes bra, men ork för möten har jag inte riktigt. Dag tre träffade vi kollegor från Eskilstuna, där vi berättade om verksamheter och profiler. Min ork tog slut.... det var för likt mitt tidigare arbete och mina tankar for iväg kring ord och handling, prioriteringar, mål....visioner.... jag längtar efter det! MEN förstår, att jag kan inte ännu! En timme på jobbet och sedan sova, blev onsdagens innehåll. Hade ett gott samtal över en bit bat med en god vän på kvällskvisten, det gjorde gott. Men sedan kom dag fyra... och skulle det överhuvudtaget gå att gå ut? Ville bara krypa tillbaka under täcket och bara vara.... En dusch efter tolv och sedan lagom till klockan två var jag på sjukhuskyrkan. Mötte min kollega som arbetar istället för mig och några volontärer. Hade bestämt mig för att gå hem men så ringde det från en avdelning att en person ville komma ned till gudstjänsten. Jag och en volontär letade oss igenom kulverten och upp till avdelningen. Vi hämtade personen och hade ett roligt samtal på vägen ned. Jag valde att vara kvar! En timme senare gick jag hem efter att ha varit med om en fin gudstjänst med en fin liten församling. Jag hittar iaf till en avdelning nu och vet hur jag både kommer in och ut! Haha, ja... det är ju inte riktigt min hemmagård, det där med sjukhus!
Idag är en sån dag´då inga relationer orkas med. Mitt måste får bli att gå och kasta sopor i sopsorteringen. Försöker få mina stackars blommor in i duschen så att de överlever. Fått löss på de stackars orkidéerna, å andra sidan... finns det visst de som säljer sån´t!
Längtar efter solen och vidderna, att orka se möjligheter igen! Våga vara liten men lyfta blicken uppåt, utåt och inkludera flera!
