Med några dagars sol kom också min ork tillbaka. Min glädje över livet! Vilken tur jag trots allt har! Familj, vänner och ett arbete att gå till. Nu känns det som om jag har fått tillbaka makten, makten över mitt liv. Jag hoppas att det varar, och inte bara är en ... glimt... av himmelen. Just så känns det, att det är som en glimt av himlen, att få må bra, orka lite mera... så måste det var i himlen! Inte så många bekymmer... och känslan att se möjligheterna istället för hopplösheten. Det här är ju jag! Samtidigt, samtidigt vet jag att den här känslan kommer inte vara för evigt, kanske inte ens till i morgon.... Just nu är jag otroligt glad!
Yogan lär mig att vara här och nu. Jag känner mig inte stressad vilket är såå skönt. Jag tar den tid som det tar att gå igenom passet från mediyogan. Hatayogan som jag började på förra torsdagskvällen, var på ett annat sätt, mera fysisk! Det var fantastiskt skönt! Få svetten att rinna, utmana mig själv i olika ställningar och så promenaderna till kusens backe. Det gör mig gott, jag är faktiskt stolt över att klara av det! Nu tänker jag vara egoist ett tag, för att lära mig att mina känslor är lika viktiga som alla andras. Jag ska bara göra det jag vill. Jag måste öva mig, öva mig i att säga nej och ja. Men framförallt lyssna på vad JAG vill. Panikångesten är för tillfället inte närvarande, otroligt skönt! Kanske har luften till den ångesten tagit slut nu... hoppas, hoppas det!
Och så kom snön i morse, måste säga att jag längtar till våren och mera sol! Sol, vatten och bad!
Oaxen, sommaren 2011