Jag försöker acceptera det som händer mig. Det är inte så lätt. Försöker se möjligheter istället för det mörka, mörka. Det har gått sådär. Jag kan förstå om man väljer en annan utväg när livet är riktigt mörkt. Speciellt när det är så mörkt att man inte hittar ficklampan.
Det är jobbigt att känna sig, ännu sjukare än jag kanske är. Nästan bipolär, så där som man kan läsa om i böckerna. Jo, jag vet, gått kursen precis... och då blir man ju "allt" iaf lite av allt.
Funderat över om det verkligen var klokt att avsluta medicineringen, för det är svårt när alla mörka, mörka tankar kommer. Samtidigt så känner jag mig bättre på ett annat sätt. Lite kvickare, bättre bilförare, hårdare och tydligare när det gäller vad jag kan acceptera.
Elna kräver omsorg och det är skönt! Samtidigt som jag blir ofantligt trött, tänker att det kan bero på alla promenader och utevistelse som vi håller på med.
Var på kvällsgudstjänst i Hagabergs kapell igår, det var skönt men samtidigt annorlunda. Ja, jag kände mig annorlunda, så enkelt som att jag inte hängde av mig jackan innan jag gick in i kapellet. Jag var där själv.... mmm intressant, det gick inte att smita ut för jag satte mig längst in och det var fullt med människor. Fin gudstjänst med fin musik, berörde mig. Det var skönt med en helt egen stund utan hänsyn till varken människor eller valp. Men kände ändå ett utanförskap.... konstigt!
Domsöndag, var det igår. Början på något nytt... Nästa helg firar vi första advent och nyår i kyrkan.
Försöker fotografera, bilderna blir V E R K L I G E N dåliga, så dåliga att jag riktigt skäms! Helt plötsligt är det som om det inte är min kamera, jag klarar inte ens av den. Det bidrar ju också till hopplöshet.
I ett försök att bryta hopplösheten så kan jag ju läsa lite igen, inte som tidigare men dock, kort, kort... twitters korta kommentarer tilltalar mig igen. En av trådarna som intresserar mig är psykisk ohälsa, psykisk hälsa, hur vi är mot varanda.... en kommentar igår var bra, min favorit, big time!
@robertklavus ... Var inte fyllnadsmassor i andra människors liv, enbart för att de känner sig ihåliga.
Det är väl det de också handlar om, det här tillståndet.... Vem är jag, varför behöver jag ta hänsyn till andra människors känslor, just nu? Det är ju vad jag gjort i hela mitt liv!
Bara ett litet samtal igår.... då vände det!
Elna med polare! Morris och Cooper