Obeskrivligt.... Konstigt att klara av att vara med kollegor och på typ jobbet i 20 timmar! Sover, ja... Efteråt behöver jag sova, men är för, fokus relativt stor del av tiden. Däremot hittar jag inte orden efter jobbet. Knepigt när det är i nya bekantskaper. För ska jag berätta att jag är sjuk? Det är problemet med att orden inte finns, kommer när jag behöver dem.
Va fan.... Pallar inte att hålla flera linjer. Tidigare beskrev jag mitt liv som rör.... cementrör, ingen kontakt mellan jobb, familj.... Inre känsloliv i lilla variabler ... Allt hade sitt rör. Det var mitt sätt att överleva. Problemet är att det inte fungerar. Som människa måste det blandas, allt är en helhet!
Åhhh, tankarna... Behöver tänkas fler gånger!
Min fantastiska Elna, puss❤️