Den här veckan har inletts med olika typer av möten. Möte med kurator, med läkare och med alla instanser som behövs för att få mig tillbaka på banan. Imorgon är mötet med arbetsförmedling, arbetsgivare, läkare och kurator. Oron som ligger och gror är idén att jag ska arbetsträna på annan plats, organisation än där jag ska vara! Jag ska tusan, till det jobb som jag SKA vara på, hos mina kära kollegor i Östertälje församling! SÅKLART!!!!
Kan ändå inte hjälpa att oron finns där... Mötet med kuratorn tog all kraft, trots att jag var helt okej när jag gick hem. Gick en promenad och sov sedan i 4 timmar! Hela eftermiddagen bara försvann. Idag var det läkarbesök, och sedan några timmar på besök på jobbet. Träffade några kollegor och kollade lite post. Jag har ju ett postfack, som är överfullt. Innehåller allt från telefon till böcker och brev såklart. Hann kolla ett brev, tog lång tid att läsa men det handlar om diakonemblemet som skall lämnas tillbaka efter min död, om jag inte blir "avkragad" innan dess... vilket jag hoppas inte sker! Tog med brevet hem, barnen kan ju behöva ha koll på det!
Jag ska äntligen fortsätta fasa ut medicinen, cymblata. Den ger mig, tror jag, galna mardrömmar, muntrorrhet, trötthet, totalt ointresse för motsatta könet, ja... alla kön. Det blir bra, att bli av med medicinen! Vill orka ta mig ut mera än vad jag gör nu. OCH jag följer läkarordination. Tänker se till att jag hamnar på banan igen, oavsett hur lång tid det tar... hur många mardrömmar, dålig ekonomi, trötthet... SKA jag tillbaka! Jag vet att jag kommer tillbaka. Tar bara sååå lång tid. Just nu är jag optimistisk!
såpbubblorna ... existerar en stund....