Relationer är så svårt och egentligen så enkelt!
Tänk när man bara kan vara sig själv utan masker, och glädjas åt andras lycka. Cooooola lite... Ta hänsyn till sig själv, likaväl som till andra. Funderar på innehållet i en relation, ödmjukhet, tillit, bästa vän.... kan också graderas, men den där bästaste vännen, som man kan berätta allt för och bara blotta det där innersta, den innersta kärnan med all sorg och glädje... om man har tur har man flera "bästaste vänner" .... Jag har tur... jag har flera bästa vänner!
Och trots det, väcker mina möten med människor i olika situationer.... ibland en känsla av hjälplöshet. Att jag faktiskt inte förstår varför, varför saker och ting händer, varför en del saker förstoras, varför man inte kan prata utan pratar förbi varandra, Det viktiga blir min eller den andres position, inte den s k "sakfråga". Intressant att jag numera inte heller vill lägga mig, ge med mig. Jag har gjort det alldeles föööör länge. Nu är det faktiskt min tur, mitt ansvar att göra min åsikt hörd, trots att det medför olägenheter för de som möter mig. Jag är väl lite för kantig fortfarande...
