Jag är på G, men är trött. Känner faktiskt, numera, när det är nog. Orkar men säger nej När gränsen nås. Jag hoppas att jag är klok nog att hålla mig till den här planen. Varken mer eller mindre, det jobbet kräver och det kroppen klarar. Allt annat får vänta.
Jag är levande, faktiskt å helt otroligt!
