Samtalsdag, ger mig mera att tänka kring. Förhållningssätt gentemot mig själv, framförallt och såklart, andra. Komplicerat att vara människa, komplicerat att hitta sig själv, komplicerat, komplicerat å åter igen komplicerat. Idag är lite ... En sån där .... Jobbig dag, fast bättre än igår. Kraften tog liksom slut idag, vid lunch. Finns ingen ork till att fixa mat, ut å gå med hunden, städa.... Knappt tänka.
Det är, faktiskt annorlunda, att vara såååå... Oförklarligt låg. Annorlunda, att inte ha den där gamla energin med bråttomkänslan och kunna både prata och skratta bort problem för att sedan lösa dem på ett positiv sätt. Men det var ju.... Den professionella Carina, hon som satte på masken och fixade. Ingen, ingen endaste en visste hur det såg ut bakom den leende masken, som också .... Såklart kunde vara allvarligt lyssnande och lägga in klokheter ...( in min värld, åtminstone)
Den privata Carina.... Ja, hon vågar inget. Inte säga ifrån när hon inte vill eller håller med för det är inte okej. Det är inte okej, har aldrig varit okej.... För alla andra vet ju bättre .... Eller hur?!
För säger privata Carina ifrån, så skakar man på huvudet och säger.... Men hon fattar ju inte sitt eget bästa. Så Carina rymmer, in i sin proffesionella roll. Då lyssnar människor, andra människor som inte känner privata Carina. Då är hon t o m innovativ, klok, inspirerande, kunnig....
Jobbet nu handlar om att plocka fram Carina, så att det blir en helhet. Inga rör som jag upplevde att mitt liv var tidigare, inte två parallella linjer som jag upplever att det är just nu utan en helhet. En hel Carina längtar jag efter, den som står upp för sig själv och det är okej.
Vovven då, jo.... Trimning och äter upp tofflor m m här hemma 😊 och vem bryr sig? Materielt!
Nytrimmad men ruffsig .... Blir bättre på lördag. Då ska damen fönas på morgonen innan utflykt till Sollentuna rackethall.