Jag är verkligen förkyld men var iväg på kontraktsdag igår. Det dåliga var att jag blev ännu sjukare på eftermiddagen men det "braiga" var föredraget om Nathan Söderblom och att möta gamla vänner, numera kollegor i Kristi tjänst och nya bekantskaper. Biskop emeritus Jonas Jonsson har skrivit en bok om Nathan och hans verk som han föredrog för oss.
Fantastisk människa Nathan Söderblom, iaf om man utgår från det han uträttade, på det sätt han mötte människor och det bidrag till förståelse mellan människor som han lyckades få till. Från att ha varit en outsider, när Biskopsvalet skulle ske så gjorde han Guds rike känt, genom att vara nyfiken, mänsklig, lyssnande, bedjande och leende. Han arbetade hårt, omänskligt hårt. Biskop Jonas gjorde en jämförelse att det han och hans sekreterare genomförde skulle det behövts minst tio personer i ett kansli, räknat med dagens mått.
Nu har väl jag iaf lärt mig att jobba omänskligt hårt är inte värt offret att mista ork, vänner och kanske delar av sin familj.
men klokheten och bråttomkänslan inspireras jag av. Klokhet i form av Stockholmsmötet 1925
, där de ortodoxa kyrkorna samlades tillsammans med övriga kyrkor. Genomslaget kom genom att Söderblom mötte kyrkorna med respekt. Det yttre attributen var var och ens val men det iner, kyrkornas själ. Kyrkornas inre själ var och är Kristus kärlek. Den visheten gjorde att kyrkorna kunde samlas på ett och samma ställe för att fira nattvard och såklart diskutera, lyssna på föredrag och så hopas jag att de skrattade gott tillsammans!
Söderblom var den som förnyade vår Svenska kyrka, tur det. Fast vi har nya utmaningar nu, som tur är. En stagnerad kyrka blir inte intressant.
(hmmm, tänk att så mycket fastnade trots förkylningen och ovanan med att koncentera mig)
om man nu ska se någon fördel med att vara sjuk och ligga i sängen får det väl bli att jag har hunnit kika lite i mitt Twitterflöde. Har några favoriter och just nu är det Robert Klåvus @robertklavus. Han har så kloka små inlägg som efter att ha idisslats bara är sååååå bra.
Vad sägs om:
"När du saknar orden för att beskriva det du vill, lyssna till andra människor så kanske du hittar dina nya guldkorn."
Känns som om jag är på G igen. Förkylningen kanske bara är en passus innan det är dags att börja jobba på riktigt. Börjar ju ha åsikter igen, det var INTE igår. Så akta dig, kanske testar hur det känns att tycka 😉
Börjar längta efter människor igen, fast ska ta det cool. Behöver ju inte stressa, har ju typ ett helt liv framför mig.
