Nu börjar någon typ av vardag. Jobb idag, kurs om barnkonsekvensanalys och implementering både på strategiskt och på verksamhetsnivå, Intressant att bli uppdaterad, här någonstans för två år sedan kraschade jag ju. På ärkebiskopens stora möte i november 2012, var barnen i fokus. Spännande diskussioner och hur vi skulle arbeta för att göra barnen hörda. Jag orkade inte vidare och tappade bort frågan. Inte så konstigt när jag legat för ankare sedan februari 2013, prioriteringen har inte varit på barnkonventionen.
Men jag tänker att det inte borde vara så svårt att hämta in kunskapen. Den finns där, någonstans långt inne i mig. Mycket handlar om förhållningssätt till barn, ja till alla människor, Skydda, stötta, få göra sig hörd och bli lyssnad till, på riktigt! Sedan kan inte allt, alltid bli som jag vill. I den perfekta världen har vi en dialog, en dialog där det inte handlar om rätt eller fel utan om att göra det bättre för många. Där vi tillgodoser så att det fungerar i ett samspel. Där vi alla får plats, precis såsom vi är ... Här och nu.
Orken räckte till fyra timmar. Det var gott nog!
Eftermiddagen var det dags för läkarbesök, sjukskriven under tiden som jag arbetstränar dvs. 19/4.
Ett bekymmer var att jag har fått bältros, i armvecket. Det jag trodde var en finne.... Haha... Ja, suck! Stress i olika former kan ge dessa symptom. Jag borde ju inte vara stressad nu... Så ja, jag vet Inte.
Olika färger, speglar olika tankar....
Så roligt att få träffa dig idag! Skynda långsamt, vännen! Kyrkan har funnits där i drygt 2 000 år och vi systrar gör så gott vi kan i stunden. När vi kan gör vi storverk! När vi behöver tanka livsenergi ... Ja, då gör vi det! Vi måste lyssna till o på vad våra kroppar och psyken säger... Å du...Gud vill det! Kram och tack för idag!