Usch, halkan tar kål på mig. Orkar inte gå långa promenader, det är livsfarligt. Står på öronen stup i kvarten.
Halkar på gör jag på jobbet också. Åsikter och tankar kommer hela tiden när jag är på jobbet, och efteråt, i reflektion. Inte helt enkelt att tycka för mycket om det vi gör. Men jag tänker att det är inte huggit i sten. Allt vi gör kräver reflektion och fundera om det funkar här och nu. Nya medarbetare, ny tid, nya behov? Kan det göra skillnad?
Det gäller att våga sig utanför den trygga boxen.
Jag då? Det är rätt jobbigt att inte kunna coola och vara tyst. Men det är något som driver mig för jag inser att det blir mera jobb, på ett sätt. Det krävs att vi samarbetar och pratar med varandra för att komma vidare. Så det är klart, det är enklare att göra som vi alltid gjort. MEN.... Jag kan inte låta bli att fråga....
Så trött är jag hela tiden. Sover, sover och sover när jag inte är på jobbet.
