Klokheter som jag får ta del av är berikande.
Igår hade vi i församlingen Frivilligfest dvs. Fest för alla de som ställer upp i församlingen och gör församlingen församling. Trevligt och vi s k anställda medarbetare stod för fixandet av mat, kaffe och disk å allt annat som hör till.
Min stora issue är att jag inte går hem efter två timmar. Jag fortsätter diska trots att min tid är slut, enligt mitt arbetsträningsschema, två timmar per dag under fem dagar på en vecka. Det här är mitt stora bekymmer. Varför förstår jag inte att jag måste gå hem, för att det är det enda sättet att bli frisk på? Träffade en vän i gudstjänsten som verkligen påpekade det! Ändå så blev det drygt fyra timmar igår. Konsekvensen blir att jag sover bort resten av dagen. Elna får korta promenader för jag orkar inte vara ute så länge.
Vad är det som gör att jag väljer att stanna kvar på jobbet, trots att jag känner av konsekvensen av valet, långt efter valet?
Jag tänker att detta val ger ringar på vattnet till hela mitt liv.
Jag tar ut mig på arbetet så att jag inte har någon ork kvar att ringa varken min bror, mina föräldrar eller vänner.
Jag har haft hjälp med lite tapetsering och pass av Elna men sedan har orken bara räckt till att vara social en liten stund med mina vänner son hjälp mig. Inget efterfix som att bära ned prylarna i källaren. Plocka iordning därnere.
Så konsekvensen efter morgonens reflektion borde bli:
att gå hem efter två timmar för att orka fyra timmar om dagen i februari.
Eller så här: jobba två timmar för att hinna sova, orka promenera med Elna, ringa bl a mina föräldrar och någon gång i veckan börja träffa vänner.
Värsta utmaningen!
Taggtråden blir en symbol för instängdhet... I gamla ovanor.