Och så triggar något igång... Värdelösheten. Känslan att inte duga, att inte göra rätt, att ... att... Det tar aldrig slut. Jag har tänkt fel, för allt är ju mitt fel.
Att känna sig liten och värdelös är hemskt. Från att ha känt mig stark hamnar jag nära botten igen. Och det är det det där... Först odefinierbart, sedan en uppdatering på Facebook (borde hålla mig därifrån), en minnesbild som dyker upp, en kontakt som jag inte får svar från. Ett påpekande .... Och så krälar jag där igen, längst ned eller nästan längst ned i ormgropen. Känslorna av värdelöshet överfaller mig, jag kan inte värja mig, hur gärna jag än vill. Det går inte. Då får det väl bli ytterligare en sömnlös natt. Eller en mer eller mindre sömnlös natt.
Hur kan vi hjälpas åt så människor slipper få känslan? Hur bygger jag upp min självkänsla Och i nästa vända, andras?