En vecka sedan sist. Jag inser att det trots allt är viktigt att sätta ord på tankar, känslor och handlingar. Det hjälper mig, att se mönster och upptäcka mera om mig själv i förhållande till andra människor.
Jag har ett uppdrag från Gud, (i min värld, att förstå varför, det som händer händer)
Jag tror att vi alla behöver lära oss lite mera om oss själva för att våga möta oss själva på ett ärligt, respektfullt och framförallt kärleksfullt sätt. Det är inte lätt, men om vi aldrig börjar.... Vad händer då?
Jag jobbar hårt med mig själv just nu. jag möter många människor i mitt yrke och övar vid varje tillfälle att se människan jag har framför mig. Det har jag nog alltid gjort, mött människor med respekt men skillnaden nu är att i mötet, tänker jag också in vad mötet gör med mig. Går jag över manegen kapacitet? Ja, ibland blir det så men det goda är att jag faktiskt inser det.
Just nu är jag inne i en promenad- och sovperiod. Lägger mig redan drygt nio och sover i stort sett hela natten. Att sova är ljuvligt men jag hinner ingenting på kvällarna, varken diska eller kamma underull på Elna. Men det går gå ändå.
Promenad med Trubbel och Matten Mela. Elna var glad åt sin nya vän! En mil knallade vi runt i skogen i Tveta. Hej å hå, Elna både åt mat och sov efteråt. Hennes matte oxå.
Bild från midsommarafton med älskade familjemedlemmar ❤️
Enkelt men både innerligt och hjärtligt! Klockan blev tre innan vi förstod att det var sent!
