Carina Norlén

Jag får en känsla av att vara fake. Vara en person som får hänga med när det finns lite tid över. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till känslan och jag är inte säker på att den stämmer. Dock är känslan så stark och obehaglig. Jag tror att det egentligen inte spelar så stor roll, på det stora hela, i mitt liv. Å andra sidan så spelar det roll eftersom känslan inte släpper taget. Det är faktiskt svårt att förhålla sig till känslor, jag har svårt att "få dem ramla på plats" och anta rätt dimensioner. Jag tror att det kan finnas en fara i att lita på känslorna, för livet kommer bli ännu ensammare då. Samtidigt så är det just känslorna som jag lindat in, kapslat in som fått mig att bli sjuk. Att jag håller allt för mig själv, förnekar min känsla. Jag tänker, fnular och försöker få rätsida på känslan i kroppen.

Jag undrar vad jag är rädd för? Jag är t o m rädd att uttrycka det här, trots att jag vet att vi är många som inte känner våra känslor, vill känna dem och kanske, som jag just precis nu, är rädd för dem. För vilka konsekvenser blir det av det? Vågar jag, har jag kapacitet att hantera och härbergera dem? 

Det är så märkligt och just nu otrevligt. Det gäller att härda ut. Ett andetag i stunden. Mindfullness .....