Nu känns det som om jag börjar hitta hem, hem till mig själv. Vad det nu är?
För första gången på mycket länge har det infunnits ett lugn hos mig. Här och nu är en större verklighet, just nu och just idag.
Känslan är att inget kommer att bli som förut och så ska det vara.
Jag börjar t o m fundera på att flytta. Ja, varför inte USA? Hitta en plats eller kanske många platser som kan bli en plats i hjärtat ett tag eller för evigt. Inget binder mig någonstans för tillfället så det finns egentligen bara möjligheter.
Det är verkligen positivt för mig, kunna tänka mig något annat än det jag har just nu. Jag har ingen aning om vad som väntar bakom hörnet men min dröm om att bygga hus, bygga trädgård, fotografera blir allt tydligare. Jag vill hellre ha en liten gemenskap med ärlighet och tillit, än en stor där jag inte vet vart jag står.
Kraften kommer sakta, sakta men just nu är det bra! Tryggt med skratt och högt i tak, precis så som det ska vara!
Gott med släkt som också är vänner, där vi delar liv.
