Ödmjuk

Jag är ödmjuk ....
... Inför att ha en familj, trots de svackor som varit.
... Inför att ha ett arbete som både tar, tär och ger.
... Inför livet som både är en glädje och en kamp.
 
Jag känner hur hösten tar tag i livet med både arbete och vila. Vilan känns just nu obefintlig. Tiden slukas av arbete och tidvis känns det som att hamna i virvelns mitt. Jag vet inte riktigt hur jag ska räta upp mig, sträcka på ryggen och hitta rätt riktning. 
 
 
 
 
Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: